Virpi Herranen: Den påhittiga vinner – också i kriser

2014-09-05

Under semestern hade jag tid att läsa lokaltidningarna och även på andra sätt följa de finska medierna och Ukraina-krisens framskridande mot kallare relationer och hetare fronthändelser.

Det femtioelfte häftiga utbrottet i en lokaltidnings sms-spalt mot dem som försvarar Ryssland eller kommentatorer som söker den objektiva sanningen, "åk ni ryssvänner till Ryssland så får ni se", väckte mig åter en gång att tänka hur svårt det är att bedöma en sak eller situation endast från andrahandsinformation.

Här i Ryssland ser man verkligen saker i ett annat ljus och på annat sätt. I gatubilden syns krisen i Ukraina inte på något sätt och om man inte gör misstaget att öppna de officiella tv-kanalerna kan man till och med glömma hela situationen.

Läget för företag som blivit mål för sanktionerna och som exporterar sina produkter till Ryssland är situationen naturligtvis allvarlig. Företagens viktigaste uppgift torde vara att än en gång dra nya riktlinjer i sin rysslandsstrategi och besluta hur handeln med Ryssland utövas i fortsättningen i dessa förändrade förhållanden.

Sanktionerna påverkar förutom produktionen och produkterna som blivit i lagren också hur företagen får finansiering och i vissa fall tillståndspliktigheten. Ett osäkerhetsmoment är hur EU:s egna sanktioner ska tolkas, de som riktas på till exempel produkter som hör till oljeletning och produktion av olja. Eller kan produkterna tolkas som produkter med dubbel användning varvid exporten nu är tillståndspliktig?

Enligt ryska experter kan man inte med sanktionerna ändra Rysslands politik något sätt. De anser att vi finländare har förstått detta och har att vi har dragit nya riktlinjer i vår kommunikation med Ryssland. Det blir sannolikt konflikter även i fortsättningen eftersom man, enligt vad jag minns, i Ryssland har svårt att förstå vad som avses med europeiska värden och politik. Alla lider av sanktionerna och man har redan börjat ändra på dem. Därför tror politologerna att sanktionerna slopas inom ett år.

Valio-fans i S:t Petersburg är oroliga för hur produkterna kan ersättas och de byter information om vilka produkter som redan framställs här, vilka man måste börja hämta från Finland. De flesta suckar ändå genast, att nog har vi ju kossor här också. De finska livsmedlen har trots allt varit medelklassens privilegium, och ingens dagliga bröd riskeras även om det skulle bli en paus i hur vissa produkter finns att få. Sålunda skämtar ryssarna att snart får man norsk lax från Chile och vitrysk brie-ost – det påhittiga folket är nämligen alltid redo att hitta på vitsar i vilken situation som helst. Dessutom finns det här en gnutta sanning, de lika påhittiga skojarna har alltid hittat på konster att importera i landet varor som det finns efterfrågan på.

Alla parter önskar att situationen lugnar snabbt ner sig. Sanningen är ändå den att Ryssland har åter vänt ett nytt blad i sin historia och vi försöker än en gång lära oss att bemästra situationen.
Det bilaterala vetenskaps- och teknologisamarbetet uppskattas av båda parterna. De finländare som har varit i Ryssland en längre tid använder krisstunder till att stärka sin verksamhet och uppgöra nya planer för att vid uppgången vara redo att maximera sin framgång på marknaden.

Inga lätta vinster utlovas och Ryssland placerar sig inte heller i den närmaste framtiden värst högt på "doing business"-listorna, men trots riskerna är Ryssland fortfarande den största närmarknaden för finländarna.

Kriserna har benägenheten att gå över. De ryska partnerna uppskattar oss finländare just därför att vi fortsätter samarbetet även under svåra tider.

Virpi Herranen
Tekes S:t Petersburg

comments powered by Disqus